Hej!
Jag tycker det är bra skrivet och tycker att du sätter fokus på en central punkt. Bertil Törestad kan delvis ha rätt men jag tror han glömmer en punkt. Att sätta in skolan i ett samhällsperspektiv. Sverige har förlorat sin plats som ledande industri- och kunskapsnation. Västvärlden har förlorat sin tidigare självklara plats som världsledande på allehanda arenor – detta påverkar vår självbild. En självbild som då skulle vara bereonde av hur andra regioner, stater, kommuner, skolor, lärare agerar gentemot det egna agerandet.
Visionen tycker jag är klar. Sverige ska åter bli ledande industri- och kunskapsnationen. Medlet att nå detta tolkar jag är genom mer individualisering och det gör mig orolig. Flum eller ej, är det hållbart att till varje pris bli bäst, någon måste ju vara tvåa, trea, fyra etc? Är det hållbart att alltid utgå från individens bekymmer när dessa kanske har en samhällelig orsak och/eller får en samhällelig effekt.
Är det hållbart att individualiseringen är en top-down-styrning? Hur ska individer kunna bli nöjda och utvecklas i harmoni med varandra och få tillräckligt med eget utrymme när vi håller på att bygga upp ett sådant system?
Nu finns det många gråzoner och vi kan väl alltid nöja oss med att många av oss mår rätt bra men vi kan ju aldrig känna oss helt säkra, inte ens om vi når första plats – för rätt som det är blir vi nedpetade från tronen.